Hur mycket tårar ryms i en kropp egentligen?...

Gick upp för ett tag sen.... när jag lade mig och försökte sova så började det bara forsa tårar ner för mina kinder. Jag gick upp för att snyta mig och hämta nässpray och där blev det ännu värre. Bejb ropade oroligt efter mig ifrån sovrummet och jag gick tillbaka och burrade in mig i hans famn och bara grät.
 
Det är svårt att förklara men när man är så jäkla trött och slut i kroppen så man gråter sig själv till söms för man vet inte vad man ska göra åt den där tomheten och den där hopplösa känslan av att inget kommer någonsin att bli bättre. Och känslan av att det inte finns något som man själv kan göra för att göra det bättre. Vi har gjort allt som finns att göra.
 
Har försökt att skicka iväg sms och kollat om nån annan kan hoppa in och jobba för mig istället imorgon men det finns det ju som sagt aldrig. Varken när man har 40 °c feber eller när man inte ens vill kliva ur sängen, på en månad. Jag tror att jag sakta börjar erkänna för mig själv att jag är slut, jag orkar helt enkelt inte mer.
 
Jag har kämpat och slitit i 2 år för att ta oss till en nivå som vi är på idag. Och sen sedan ett år tillbaka så ändrades allt och varje dag har enbart gått över av ren jävla vilja. Alla resultat och vinster är bara för att jag bryr mig så jävla mycket. För att jag vägrar att sänkas eller låta butiken sjunka av någon som inte förstår innebörden och viken av nått eller engagemang, men då den egentligen skulle vara den som brydde sig mest.
 
Jag skulle bara så gärna vilja skita i allt och låta allt synas svart på vitt så dem fattar hur det ser ut på jobbet och vilka som tar skada, vilka dom inte hinner äta vissa dagar och vilka som går på knäna. Dem säger att dem vet, dem säger kämpa på, dem säger att vi ser er, dem säger att det inte är mycket kvar. Men vad hjälper det mig när jag gråter mig till söms om nätterna?
 
Frågan är om jag ens kommer att orka tills sen....
 
Denna vecka har jag varit så himla ensam. Denna vecka har jag bara jobbat med min fina, mitt högra ben, en dag denna vecka. Jag har inte sett hjärtat alls nästan och jag har kommit hem när han redan har gått och lagt sig. Kvar har jag fått stå med alla måsten och krav och min trollerilåda på jobbet, som nu börjar få slut på verktyg. Jag har fått fixa och lösa saker, jagat personer som jag inte ska behöva jaga, stressat som fan för att allt ska hinna bli klart, jobbat över då det ibland känns som om man är den enda människan på jorden som faktiskt bryr sig. Jag har fått hamna i mitten av projekt som ingen snällt kan informera mig vidare om. Och i vanlig ordning så ska jag bara lösa allt.
 
Och jag är trött på att lösa saker. 
 
God natt på er, imorgon ska jag räkna minuter och sekunder tills jag får åka hem och svara på frågor från barnen om hur långt det är kvar tills dem måste åka hem igen. En helt vanlig helg med andra ord. 
 
Ha en trevlig helg på er! <3 <3 <3
//L
Amanda

Du måste tänka mer på dig själv gumman! Jag vet hur hårt du sliter på jobbet hela tiden medans andra inte verkar göra ett dugg. Du är dessutom gravid med allt vad det innebär. Jag hoppas verkligen inte du blir sjukskriven i förtid pga all stress på jobbet för jag vet hur mycket du faktiskt tycker om din arbetsplats, men det här är inte sunt! Ta ett bra jävla snack med alla på ditt jobb och ändras det inte så måste du börja jobba "normalt" och ta inte på dig saker som inte ska vara dina saker att ha hand om. Säg inte ja till flera pass eller för att någon annan är sjuk, det är inte du som ska driva hela företaget utan alla ska hjälpas åt.
Massa massa kramar! <3 <3

Svar: I know, i know.... Förhoppningsvis så löser sig det mesta inom kort. Men jag har bara så svårt att se hur jag sen bara ska koppla om och bli mig själv direkt efter. Detta har pågått en sån lång tid nu och varje dag man har lämnat jobbet så har man lämnat bort en bit av sig själv. Nu ska jag till jobbet ändå då ingen kunnat hoppa in. Men jag är helt tom och avstängd. Sen ska man skutta runt och vara glad och trevlig. Man har ju lärt sig att byta fejs när man jobbar men det tar så mycket energi.
Snacka hjälper inte. Det är bara att bita ihop. Om vår butik chef nu inte får vara kvar så kan vi sakta jobba på en ny grupp och jobba upp glädjen i jobbet och kunna njuta av våra fina resultat och allt slit vi lägger ner. Nu handlar allt mer om att korrigera grova missar och släcka bränder. Och är vi inte överallt hela tiden och kontrollerar så blir det helt åt helvete.

Bejb ville ta en semester innan augusti och jag ska trolla lite så jag får till det. Jag måste bort och det var helst igår.

Kram fina du!
Linda Mark




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR