ATT VÄLJA SINA STRIDER

Idag vaknade jag av Adrian vid typ 07 men kunde inte somna om. Så jag gick upp och slängde in en tvätt och började rensa och redigera lite av alla bilder från resan. Det kommer att bli en massa nytt och roligt att framkalla, ser fram emot dem redan nu! :)

Förmiddagen blev lite annorlunda från hur de annars ser ut... Lillebror gjorde sig illa då vår uppmärksamhet behövdes ägnas åt en helt meningslös diskussion från och till under större delen av förmiddagen. Nu gick allt bra som tur var, vi kom sedan iväg och den diskussionen tänker vi aldrig mer ha igen. 

Ska man trotsa eller ha en fas så ha det om något relevant så som veckopeng eller läggningstider, inte om att ha mörka tjocka jeans och tjocktröja när det är 27 grader och strålande sol ute. Det är jättefint men idag var det tyvärr för varmt för det och vi ska vara ute och grilla och hoppa studsmatta i solen hela dagen. Att vara envis är bra men man ska lära sig att använda den egenskapen på rätt sätt.

Samma diskussion hade jag med samma barn när denne var 5 år och då fick hon gå ut med sina valda svarta jeans, svarta topp och svarta kofta när det var närmare 30 grader ute. Vi behövde sedan gå hem och byta om tydligen när vi kommit 100 meter för det var för varmt, tänka sig?.... Jag vägrar ha samma diskussion nu när barnet är närmare 8 år. Punkt.

Visst kan man låta barnet gå ut och aningen låta denne svettas som straff "för att barn måste lära sig av sina misstag" (är inte mycket för det tyvärr)  eller packa med extra kläder för att slippa en diskussion för stunden (är inte för det heller, diskussionen kommer bara senare). Men är man 8 år så ska man kunna ta fakta och en rekommendation och koppla ihop det med sunt förnuft för att kunna lära sig att göra rätt val och beslut. 

...Samt att man måste kunna ta en diskussion om vanliga saker utan att storma ut ur rummet, bryta ihop, eller låsa in sig. Speciellt när det inte är någon som skällt eller skrikit.

Just nu så har barnen sina faser och det gäller att rida ut dem, låta de få finnas och hjälpa barnen på vägen. De kan leka fint ihop men rätt som det är så ryker de ihop. Ja, syskon bråkar och nu leks det mini-poliser fast man gör samma sak själv, det ska hämnas "för så gör du alltid mot mig", det ignoreras och retas för att ena sedan tröttnar och då passar det minsann och då är det igång igen :)

Nu är det tack och lov väldigt lite av dessa "bråk" i det stora hela men vissa saker är inte okej helt enkelt. Barn är barn och vuxna är vuxna. I slutändan så är det vi vuxna som gör de flesta besluten och så är det. Och alla beslut vi gör är på grund av att vi bryr oss om barnen och vill deras bästa, även om de själv inte vet vad det är.... ;)  

Kram kram



 



NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR