Att göra en höna av en fjäder...

 Här om dagen såg jag att mitt inlägg om att "fördel kräver prestation" har gått och blivit nån jäkla ramaskri. (Syftar inte på dig J) :) Jag förstår dock inte varför det har blivit en sån hysteri, för en cykel? Mitt inlägg på min blogg handlar om att hos oss ska barnen förtjäna saker samt bete sig som folk för att få fördelar eller saker som de vill ha. Men vi är väl jätte mongo som tycker så?
 
För cirka en månad sedan skrev jag att en bilbarnstol och cykel ska inhandlas inom kort. Bilbarnstol köptes nu i veckan och nu var det bara cykel kvar! :) I veckan så satt jag och funderade om detta med cykel och kände att vi har nog inte lust att köpa en cykel till stora dottern, då kravet för att hon skulle få en var att hon skulle sköta sitt rum och hjälpa till lite hemma. Men när man sen fortfarande får tjata om smutsvätt, läxläsning och tigga om hjälp med dukning osv, ja då vill man väl inte ha en cykel så himla mycket? För annars så hade man ju ansträngt sig en aning? Eller är det så att man inte behöver hjälpa till för att; "jag får ändå en i mitt andra hem?", eller för att; "jag kommer få en cykel ändå för att det är min rättighet som barn att ha en cykel?"... Gör man inte det som förväntas av en så blir det inget, punkt. Oavsett om det gäller cykel eller gå på bio. För om man inte är konsekvent, vart slutar det då? Jo!, "men då köper min plastpappa en till mig ändååååå, för han är miljonääär"...
 
Det är så mycket som jag har läst nu i blogginlägg och kommentarer som är så snevridet så jag vet inte var jag ska börja. Samtidigt så har jag ingen lust att försvara mig och jag vill helst inte delta i någon pajkastning med folk som ska tävla i "världens-bästa-förälder-priset". Men jag känner att jag måste klargöra ett och annat.
 
Att vi menar att andra inte får köpa vad de vill....
 
 Nej, barnens pappa har inte avrått från att köpa nån cykel, Vi tyckte bara att dottern inte gjort tillräckligt eller betett sig helt okej på senaste tiden för att få en här hos oss just då. Sen tyckte vi att det är onödigt att hon ska ha en cykel i varsitt hem när vi bor mindre än 2 km ifrån varandra.
 
 Det handlar inte om ekonomi, utan bara att det känns onödigt för det finns inget annat barn som har två nya cyklar.  Att det är onödigt att ha två cyklar är det enda som nått av allt detta handlade om från första början. Men då det som vanligt inte fanns nått intresse av att samarbeta och fixa en gemensam cykel så får hon väl ha två stycken då... som allt annat de har. Men å andra sidan så vet vi nu vart cykeln är och den är hel och fin.
 
• Att en cykel är en rättighet... 
 
Det enda som jag anser går in under kategorin "rättigheter" som barn, är hela och rena kläder i rätt storlek som fyller sin funktion för rätt säsong. Varken cykel, mobil, guldkort på grönan eller tv på rummet hör dit. Givetvis så är en cykel en del av ett barns uppväxt, men vi tänker inte köpa en cykel om man beter sig som en jävla brat rent utsagt, speciellt när man egentligen inte behöver den. Vi har velat köpa cykel länge men det har känns som att det inte är någon idé då barnen endast har fått bo hos oss varannan helg de senaste åren. Och det känns lite onödigt att kunna använda en cykel 20 gånger på ett år innan det ligger snö på backen eller att de växt ur den. Däremot så tycker jag att hela skor som inte är tre storlekar försmå, ingår i barns rättigheter. Så jag tycker att "Mrs-jag-ser-till-att-mina-barn-har-allt-de-behöver" ska lugna ner sig lite i sina utlåtanden. Det är dumt att yttra sig om något när man själv inte har ryggen fri. 
 
 
Att vi särbehandlar barnen hemma hos oss...
 
Jag idel öra för vad du syftar på! :) Men om det handlar om att lillasyster fick en cykel och inte storasystern så kan jag inte nog understryka om hur himla fel ute du är. Lillasystern har sparat ihop en del av cykeln själv genom att hjälpa till hemma och hon erbjuder alltid hjälp. Barnen vet mycket väl att särbehandling inte äger rum hemma hos oss, där emot är det inte lika självklart överallt har vi fått höra. Den enda skillnaden som vi kan göra är pga ålder eller engagemang. Hemma hos oss är inget nått offer varken pga en utebliven pryl eller sjukdom, alla har samma förutsättningar! Däremot är det upp till en själv vart man vill lägga sin ribba eller vad man vill uppnå, och hur snabbt!
 
Dottern har sedan inte visat något intresse alls av att ha en cykel förrän någon vecka tillbaka då det kom på tal då lillasyster hade sparat ihop till en samt att kompisarna också nu fått cyklar. De har alltid sparkcyklat överallt och varit helnöjda med sina tre sparkcyklar hos oss. Det vet dottern om och hon vet att det varken är synd om henne eller att hon är ett offer. Hon vet mycket väl vad som har gällt och har inga men för att hon har varit utan. Sen är det skillnad om man bor i skogen, långt bort från alla vänner och skola, ja då behöver man en cykel.
 
 Istället för cykel så har hon däremot önskat sig en riktig dj-bänk från pioneer och sen har hon en snowboard och en massa andra saker som hon har valt att lägga sin tid på istället, samt att vi åker utomlands med barnen varje sommar och hittar på en massa där emellan. Vi alla prioriterar olika efter hur livet ser ut i respektive familj. Så ja, vad kul att du har råd att köpa en cykel, det har vi med. Men hon ska fortfarande förtjäna den!  
 
Nu under denna vecka så har vi pratat mycket här hemma om uppförande och ansvar och vi märker en stor skillnad! Jag anser varken att barn är gratis barnpassning eller städhjälp. Men kunna sätta på en disk, en tvätt, en vattenkokare och kunna hålla fint på rummet är en självklarhet! Så nu är ett nytt "hålla-ordning-schema" uträttat och vi har bestämt kortsiktiga och långsiktiga mål.
 
 Dottern fick ett ultimatum innan hon kom hit och eftersom att hon har tänkt om kommit tillbaka med en ny inställning så har hon hjälpt till massor samt fått bli köksansvarig tills skolan startar. Och därför då har hon kunnat cykla runt på denna hemma hos oss... 
 
 

En sprillans ny cykel! En 24-växlad mountainbike med dämpning kan man ju också köpa om man har råd, "ja, och det har ju vi så därför har vi köpt en cykel". (<---Förlåt för detta uttalande, jag skäms över att jag faktiskt har behövt läsa det själv, vilken vuxen människa säger ens så?! Jag hade förstått om det var Kissie typ)...

Något som dock är en rättighet är att få uppfostra hur man fan pisse-vill i sin egen familj! 

 Kram kram

Jag kan inte låta bli att kommentara detta inlägg.
Jag vet att ni läst mitt inlägg och att det hela startade där.

Mitt inlägg spann egentligen vidare på undertonen i ditt inlägg om att barn ska ha ansvar och faktiskt förtjäna sina saker.

Jag lägger mig inte i er diskussion gällande era bonus/biologiska barn, däremot uttryckte jag min åsikt om att jag faktkiskt håller med om att dagens barn förtjänar att känna på det verkliga livet.

Kanske fel, kanske inte. Jag gör som jag gör :-)

Svar: Nej jag förstod vad du menade och jag är alltid öppen för diskussion. :) Jag tycker att du har vettiga funderingar och åsikter kring allt och har inget emot det.

Det är detta med att hänga ut och ha åsikter om saker, men när någon annan har åsikter tillbaka så stänger man igen dörren.

Och sen att uttala sig om saker som man inte vet något om. Och istället för att ringa och fråga så antar man en massa :) om vi nu särbehandlar så himla mycket (eftersom att det tydligen var återkommande) så ring och fråga oss! Så kan barnen berätta att så inte är fallet.

Att man uttrycker sig på det sätt man gör och endast ser sin del i allt men inte andras är också ett vanligt återkommande fenomen som börjas känna tjatigt.

Vi och barnen tröttnade även på att barnen alltid får ett sms, samtal eller meddelande på instagram så fort de kommit till oss eller när hela veckan är kvar om att barnen redan är saknade och hur tomt det är hemma, om att de har fått en häst, en katt, eller att de nu har pengar som väntar på dem hemma när de kommer på fredag (5 dagar kvar).

De har varit hos mamma i nästan 3 veckor och de skulle vara hos oss i en vecka men de får aldrig vara hos oss i lugn och ro. Elin stänger av sin mobil när de kommer och nu har det gått så långt att hon vill ha en egen mobil och ett eget sim-kort så hon får vara här i lugn och ro.

Ja vi saknar också tjejerna men vi behöver inte höra av oss 3 gånger om dagen och berätta det. De vet att vi finns och vi det att de finns och de kommer till oss när det är dags. Det är för att vi RESPEKTERAR barnen och mammanstid med barnen som vi väljer att inte höra av oss mer än vad som måste.

Och är det något viktigt eller om hämtning så ringer vi mamman och bestämmer! Vi bestämmer inte tider med barnen. Sen skiter jag i om hon inte räknar mig som en del i familjen. Är jag den som är hemma så ringer hon mig eller pappan och bestämmer när hon kan få komma och hämta dem."

Så jag kände att det fick liksom vara bra nu.
Linda Mark

Gullan

Seriöst, en mamma ska väl kunna ringa och smsa sina barn när helst hon vill de är fan hennes barn!! Klart man saknar dom hela tiden när man inte har barnen hos sig! De var fan de dummaste jag läst!

Svar: Tyck vad du vill! :) inte när det gäller barn som har varit utsatta för lojalitetskonflikter sedan de var små och som ännu idag påverkas och tycker att det är jobbigt (som hon även är väääääl medveten om). och inte när de inte vill att mamman kontaktar dem, utan att de själva vill höra av sig om de känner för det eller har något som de vill berätta.

Vi ringer som sagt inte dem stup i kvarten och lockar dem med saker och löften varje gång de kommit hem till mamman. För man gör inte så, det är respektlöst. Men å andra sidan har det aldrig existerat en sådan respekt från det hållet.

Trevlig helg! :)
Linda Mark




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR