Bit ihop eller bryt ihop.....

...Efter att ha knappt fått sova inatt heller så brast det efter att ha matat, suttit och vaggat, försökt att lägga i vagnen, vridit och vyssat från kl 01-07.30. När han sen började gråta så gjorde jag detsamma, jag orkar fan inte mer, jag vill bara få sova någon dag denna vecka! 
 
Igår så delade jag med mig av min inre stress och hur jag kände, det var dumt. För tillbaka fick jag en jävligt dum kommentar som satte sig i örongången... något gick liksom sönder inombord av bara den kommentaren. Jag blev helt paff av att höra det jag hörde och var tvungen att berätta hur jävla elakt det var. Jag berättade att jag kände mig mer och mer stressad nu inför kommande vecka då jag ännu inte fått sova och då var det mitten på veckan redan.
 
För hur man än vrider och vänder på det så är det mindre jobb med ett barn, istället för tre. Ja, sen finns det två typer av styvföräldrar; de som bryr sig helhjärtat och de som bryr sig när det passar. Jag tillhör den första sorten. För alla barn i vårt hem är "våra" barn och de ska få synas och få lika mycket tid de också trots att det kräver mer av mig.
 
Då det sen var jag som fick gå upp kl 06 varje dag sist då vi hade barnen, packat, fixat kaffe och frukost, sett till att alla kommer upp och gått med till skolan, ja då blir det mer som läggs på mig. Emellan i "pauserna" så ska tvätt hängas, en 75-års överraskningsmiddag för 24 pers ska planeras, en liten ska underhållas och sövas, man ska till BVC och hinna plugga ikapp. Hipps så var det dags att hämta barnen igen, laga middag och läsa läxor.
 
Sen efter att barnen åkt iväg så har renovering tagit plats, jobb och flygresor... och mitt jobb fortsätter. Ja, nu låter detta som en enmans-show och med sista jobbveckan på gamla jobbet och med denna renovering så har det känns som så. Trots att pappi är här när tjejerna är här, och att jag har gett grönt ljus för renoveringen då barnen är borta, så är det inte helt enkelt eller kul alla gånger att vara själv mellan 07-22 varje dag. Men vissa dagar har jag faktiskt fått hjälp med middagen så det är snällt då vi ändå är tre vuxna som ska äta. Men jag får ju fortfande inte tid för mitt ändå...
 
Men nu är det bara finlir kvar och det kan man ta sen. För nu när lägenheten är klar så får jag nu tid för mitt. Och det är det som har varit det jobbiga dilemmat i det hela, ju mer tid och avlastning jag har behövt eller bett om, ju längre tid skulle denna renovering ha tagit och jag hade ändå inte fått hinna med så mycket av det jag har behövt. Men nu är all ledig tid, min tid, så nu jävlar ska jag få saker gjorda och såååå som jag har längtat! :)
 
kram kram



NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR