Som en klubbad säl...

Jag vaknade upp nyss i vårt sovrum av att jag hörde Adrian gråta och sedan så trodde jag att jag drömde och sen så stängdes ytterdörren och det blev tyst. Jag hade innan legat på soffan i vardagsrummet och råkat somna och inte ens hört att de gått där ifrån. Jag vaknade upp någon timme av att jag var själv hemma och gick då och lade mig i sovrummet. 

Jag vet inte vad som hände, visserligen så läker min kropp fortfarande och idag har jag haft lite känningar och bett om att få backa tillbaka i form att att inte räknas med som ett par extra armar. Jag hör liksom allt även om jag sover i vanliga fall. Nu har liksom ett helt liv pågått och jag har bara sovit igenom allt. 

Ska kliva upp nu i alla fall och laga lite lunch och sitta och plånka lite framför datorn. Hoppas ni haft en bra söndag! 

Kram kram



NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR