Dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt....

Nu sitter jag på tåget och är strax hemma efter en hel dag på sjukhuset med Ella. Dagen började med kaos då Adrian i vanlig ordning inte ville något alls och jag hade en bokad tid kl 08 inne i stan. Så klä på honom typ upp och ner, han ville inte sitta i vagnen så det blev att bära honom i ösregnet och knuffa vagnen. Hur att jag inte hade hunnit sminka mig än... På dagis bröt han ihop igen, japp detta blir en toppen dag...

Väl på perrongen så går inga tåg, när vi äntligen kommer iväg så skulle tåget stanna ytterligare 5 gånger med ca 5 min/gång så 30 min sen i planeringen så kommer jag fram till centralen.

Här har jag fått finta mig förbi alla så jag han med ett tåg precis, som gjorde att jag hann med en buss precis som gjorde att jag kunde springa bort och ta hissen upp till mötet och bli mottagen kl 08.01. Redan här var jag helt slut mentalt.

Allt gick bra. På vägen tillbaka så plockade jag upp lite frukost (som jag ändå inte hann äta) för väl framme på jobbet bär jag kliver in så bryter jag ihop totalt och går i tusen bitar. Och den enda jag vill prata med kan inte prata just då. Efter någon minut så gick jag och gjorde mig i ordning för att gå ut och fortsätta eftersom jag inte fick svar. Det vara bara att fortsätta.

Tog en kund och här så skulle jag få gå och prata med nya chefen. Jag fick välja hur jag ville göra då jag hade messat regionschefen och frågat om jag inte kunde få slänga in handduken idag. För jag trodde jag var okej, men jag har egentligen ljugit för mig själv hela detta år. Jag mår inte alls bra, inte någonstans. Och att inte ha fått träffa Ella när hon vaknade och inte en endaste minut efter att hon lades in det sliter sönder mig i stycken. Att inte kunna finnas där för det som väbetyder mest för mig när hon behöver det som mest, det gör att man känner sig så jävla otillräcklig så det finns inte.

Och den känslan triggade allt som hände idag. Så efter mötet på jobbet så tog kollegorna över mitt ärende och jag åkte till sjukhuset. Det har varit en lång dag med mycket väntande och tester.

Precis som Ellas mamma säger så får man perspektiv på livet när något sånt här inträffar. Vissa saker spelar helt enkelt ingen roll. Och när andra barn i familjen kommer med världsliga ting och befinner sig i en annna atmosfär så blir man lätt lack. Imorgon ska storasyster få hänga hela dagen och kvällen på sjukhuset så hon kommer ner på jorden lite för det finns andra personer här på jorden och det fin saker som är viktigare än hur ens hår ser ut.

Resten av veckan så blir det VAB av lilleman. Så fort vi är från sjukhuset så borde saker rulla på lite mer men först ska allt annat bli bra. Det är tryggt i alla fall att vara på ett sjukhus om man skulle behöva hjälp. Samt höj och sänkbara sängar är rätt fiffigt det med när man är lite svag i kroppen.

Hoppas att ni andra har haft en bättre start på dagen i alla fall än den jag fick.

Kram kram nya tag imorgon.




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR