Ännu en natt med dålig sömn...

Min orolighet var befogad... Jag vaknade 2 gånger inatt, idag kl 06 och ingen kl 08 och slutligen kl 10.. Nu vet jag varför... Jag ska lösa det men just nu är jag bara så himla trött.. Dagarna går ihop med varandra, jag jobbar och sover. Allt är bara som en stor sörja och jag går alltid med schemat i högsta hugg, jag minns inte vilka dagar jag jobbar eller vilka tider. Mina dagar och kan ändras 3 gånger på en dag... Just nu känns allt så rörigt bara...
 
Idag behöver jag bara vara ledig. och det tänker jag fortsätt att vara...
Linda

Fina du! Jag finns här!
Jag vet att vi inte känner varandra men ibland kan det vara skönt att prata av sig med någon utomstående .. Jag finns ett sms eller en fika bort!!
Tänker på dig hoppas allt löser sig <3

Svar: söt du är fina du! :) Jag är bara lite less just nu på saker och ting. Jag är organiserad och tar tag i saker direkt. jag tycker att det är jobbigt när mitt liv ligger i andras händer och jag måste vänta för att andra inte gör som de ska.

Som årets semester. jag fyllde i lappen så fort den kom in. 2 dagar innan den skulle vara inne så säger en på jobbet som har jobbat inom företaget i 10 år... "ahaa.. sitter den uppe? den har jag inte sett. Jag är ju aldrig inne på kontoret"... (hjärnblödning)..vi hade preliminär bokat en resa utan att betala den för att alla också ska hinna fylla i.

Den veckan som jag vill åka är en enda veckan som alla vi i familjen kan samtidigt. Och jag vill verkligen bara ha just den veckan, resten skiter jag i fullständigt...

Idag är det deadline för semestern, idag kl 21 ska även för-betalningen till resan vara inne och där sitter jag, i mellan, och vet inget.... som vanligt..för att folk inte kan planera sina egna liv. Men jag ringde i dag och lade till en avbokningsavgift på oss alla 5, så hellre 1100 i onödan än 6000 kr eller att vi chansar och kollar om den finns kvar imorgon och så blir vi utan istället...så nu är den bokat och betald och sen får det gå som det går. jag förlitar mig aldrig på andra människor och deras löften. Som när min chef säger att "det löser sig"...jaha när då? och för vem?.... sen ska man fortsätta i samma ovisshet tills det blir löst... :/

Sen idag så skulle jag tydligen ha varit på en utbildning. Vi fyllde i en lapp om önskemål av utbildningstid. Men ingen av oss har fått en bekräftelse på att det är inbokat och klart. Även om jag hade fått ett ok så har jag inte ens en adress dit jag ska. tack liksom...

sen är det jobbigt på jobbet, jag har fått jobba flera gånger nu i veckan med hon som har jobbat inom företaget i 10 år. Hon är äldre, kanske 45-55 år. Så jag jobbar mer eller mindre "själv" de 11 timmars passen. Hon är inte snabb, hon hjälper inte till att sälja, hon klagar och gnäller på smärta, kommer sent...nu i morgon och i övermorgon är det 2 sånna pass igen..

Och just nu är allt rörigt som sagt. Jag kan vakna mitt i natten i panik och tro att jag har försovit mig, jag kan sova 12 timmar men det känns som om jag aldrig ens somnat. Jag vet aldrig hur mina veckor ser ut, det är cp-mycket på jobbet jämt, man hinner precis hämta ett andetag och sen kommer det en tsunami av varor till....

Mitt i allt detta så ska sambons-ex-pojkvänn (psykfallet) sitta och kommentera min blogg. Hon (mamman) och alla hennes kompisar ska börja träna på samma gym som jag så nu dyker dem upp överallt ännu mer frenetiskt, det känns som att jag får mindre och mindre plats åt mig själv och att min "revir" bara blir mindre och mindre. Hennes kompis fyller till och mer år på samma dag som mig! haha som grädden på moset liksom! haha nej men jag känner mig trängd...

så just nu är det lite motigt bara...jag skulle behöva åka iväg på en weekend! haha är du på? ;)

kram på dig fina du! Hur har din dag varit?
//Linda
Linda Mark

Linda

Jag förstår dig :(( sååå jobbigt!!!!
Jag är lätt på, vi har lägenhet i Barcelona vi kan åka dit! Haha tjej shoppingresa!! ;-))

Det där med semester vet jag hur det är också, ångest känns det med sånt :( och min man har inget jobb för tillfället så det känns ju måttligt roligt.... :( asså vi har aldrig haft problem med sånt men nu gick allt åt skogen.. Blä, ibland känns det SKIT!

Men allt löser sig!! Idag va jag grymt trött, började 6 och har jobbat sjukt mycket i helgen för vi har haft ett stort tränings event på jobbet!

Kram <3

Svar: Mmm.. :/No you fucking didn't! haha är det familjens eller? fan vilken lyx! ;D lätt! haha

Nee, jag förstår det! :( hoppas att det löser sig snart!...
Ja, men visst för det! ;D ajj, stackarn! jag är inte morgonpigg av mig alls, men brukar du sluta i skaplig tid då eller? när brukar du sluta typ?

kram kram
Linda Mark

Linda

Haha japp, vi har en 2:à och en 3:à!

Asså vi jobbar 06.00-15.00 eller 15.00-22.00 och helgerna blir lite. Längre för då jobbar vi själva helt :)

Skönt att jag vaknar av mig själv kl.6 idag... :( när jag är ledig.. Oro och stress äter upp en innfrån!!

Kram

Svar: Åh vilken lyx! ;) aha jag förstår. haha jag klev upp kl 05 för jag skulle träna hade jag tänkt, men då jag både vaknat kl 01 och 03 så blev det inte riktigt så. Nu ska jag iväg och jobba till kl 20.10, är typ hemma kl 21.30.. *Zzz*..haha ;)
Linda Mark

Psykfall haha :) jag kritiserar dig lite och tycker du ska sluta att skriva en massa skit om barnens mamma. men då blir jag ett spyskfall? förklara gärna hur du tänker :)
det märks att du vill att allt ska krätsa kring dig hela tiden, hur viktigt ditt jobb är, hur duktig och mycket bättre du är än alla andra. Man får inte träna på "dit" gym jag är säker på att de betalar lika mycket som dig, och bor i samma kommun. och att någon fyller på samma dag som dig får du nog ta med din mor eftersom jag tror de flästa är födda långt före dig. Men tyvärr du är så genomskinlig. Du är ensam och svag, och när det inte går som du vill då raseras ditt liv totalt. Men det är så det är i verkligheten välkommen dit :)

Emma

Ursäkta att jag lägger mig i den här diskussionen men jag kan inte låta bli!
"Plastpappan" varför sitter du och kommentarer störtlöjliga och elaka saker om Linda om du uppenbarligen tycker att hon är "genomskinlig"? Ta tag i ditt egna jävla liv som tydligen är mer genomskinligt eftersom du sitter och måste kommentera om vad hon skriver om och gör på SIN blogg. Var glad istället att du har en sån UNDERBAR människa i din närhet, ta INSPIRATION istället för att trycka ner. Vuxna människor som sitter och skriver såna patetiska kommentarer. Väx upp någon gång! Du måste inte sitta och trycka ner någon annan bara för att du själv inte har kommit lika långt som Linda. Detta är ju faktiskt HENNES blogg om du inte har förstått det ännu? Vad hon skriver och gör på sin fritid behöver ju du inte tänka på om det så uppenbart stör dig?

KÄMPA på Linda! Du är en inspirationskälla och blir ALLTID glad när jag kikar in här! :D

Svar: Tack fina du! När det gäller dem så är det ett hopplöst fall! Tyvärr. Vi kom överens om att varken skriva, pika, kommentera eller hänga ut varann. Det klarade dem i några månader. Jag är så in i själen trött på de två människorna så orden räcker inte till.
Vid detta lag så bör även de ha hittat denna kommentar och snart så kommer det komma en lååång avhandling på hur dum i huvudet jag är, att jag bara ska ta och hålla käften och backa och bara vara ens jävligt tacksam att jag ens får träffa barnen i överhuvudtaget. Att jag ska sluta leka och tro att jag är deras mamma, för har man inga egna barn så får man inte vara en vuxen människa i sitt egna hem. Mitt i allt detta så ska jag ta och skaffa körkort och sluta leva i min lilla bubbla, det är inte mina planer som har gått ÅT HELVETE varje gång i alla fall. Och vilka hamnar i kläm? Jo, barnen! Men om man är mamma eller är tillsammans med barnens mamma, och har barn med henne. Ja, då räknas man som människa och kan bete sig hur man vill och hur illa också. Men ingen annan får säga ifrån eller göra som de själva vill ja för då kontaktar man soc.

Som styvmamma har man inga rättigheter, bara skyldigheter. Du ska betala, ta hand om, ställa upp, hålla käften... Ja... Man ska till och med le sig igenom personangrepp numera.

Jag var less på dem i december, jag är mer less nu. Jag har varit less i snart 5 år. Jag förstår inte ur man orkar och vad vitsen är i att förpesta andra människors liv.
Jag orkar inte bry mig, allt de rör vid blir till skit. Inga undantag. De kommer att misslyckas med resten också. Men då när det händer så kommer jag och deras pappa att finnas där så som vi alltid gjort när deras skeva verklighet har rasat ihop.

Jag kommer att fortsätta som jag gör, jag tänker inte ändra på mig för att de har problem med mig. Jag vet att det jag gör är rätt och jag vet att barnen älskar mig och jag dem. Det är det enda som betyder något.

Tack för fin kommentar och kram på dig! <3
Linda Mark




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR