Tankar mitt i natten...

Innan så skrev jag ett inlägg som tar upp ämnet drömmar och mål. Så på tal om drömmar och mål. Är det inte intressant hur vissa människor känner ett sådant starkt behov av att lägga sig i andra människors liv? De finns överallt i form av näthat. En vän till mig som har en stor blogg får dagligen en massa sådana kommentarer i mängden av alla de fina hon får.
 
Dessa människor tar sig rätten att hacka på små barn som inte ens kan prata än, klanka ner på de val som de som familj gör det att deras liv ska fungera så optimalt för dem som möjligt. De klankar ner på att hon gör saker för sig själv, opererade sig och nu är de husägare. Vill knappt veta vad som sen kommer att hagla in när hon bevisar återigen att hon tacklar heltidsjobb + nattjobb + vara mamma till två små tjejor + vara flickvän till sin sambo + göra saker för sig själv + fixa till sig och pyssla om sig själv + inreda och skapa saker + hålla ett småbarns hem fläckfritt + träning + stimulera barnen + klä barnen fint.. osv osv... varför kan inte folk bara sköta sitt och lägga tiden de spenderar på att dagligen hata på att försöka förbättra sitt eget liv och situation?
 
Ja, att att vissa personer till och med måste engagera sig och lägga sig i personliga beslut som när jag ska operera mig, eller när jag ska gifta mig och klanka ner på det. Fatta att man alltså måste gifta sig inom en viss tidsram för att göra ANDRA människor nöjda? Jag får väl fan gifta mig när FAN jag vill, och om jag inte alls vill gifta mig så gör jag inte det om JAG vill det. Vad fan har andra människor om något med det att göra? 
 
Återigen, jag inte lever för att göra andra nöjda... det lade jag ner för läänge sen. För vad ändrar det egentligen om jag gifter mig, opererar mig, skaffar körkort eller barn? Dessa personer hittar bara något nytt att störa sig på. Problemet ligger som sagt inte hos mig och jag tänker inte ändra på mig bara för att någon där ute har ett problem med mig...
 
Jag skulle kunna operera imorgon om jag så ville. Pengarna finns, jag måste bara sjukskriva mig i 2 veckor och nu är det inte riktigt läge rent säsongs-jobb-mässigt. Annars så klarar vi oss mer än jävligt bra varje månad, ett bröllop går snabbt att spara in i så fall, körkort kan jag också ta inom en tid, jag måste bara boka in körlektioner och fräscha upp teorin, men sen då? Jag kommer ändå inte att åka bil till jobbet varenda dag bara för att jag har bil och körkort. Jag har sagt att jag ska ha körkort tills det är dags för OSS att ha barn, och det är inte dags än.. or else i didn't get the memmo..  ;)
 
Och barn! Fatta att jag alltså måste sätta barn till världen för att få räknas som människa och få kunna vara en vuxen i mitt egna hem och se efter, hjälpa och stötta min fästmans barn som har varit en del i MITT liv i snart 4,5 år?! Och ett sånt beslut ska alltså andra människor lägga sig i. Ja, och sen är det ju så klart mig det är fel på, jag försår inte hur man tänker då?..
 
Nu handlar som sagt inte vårt liv om att göra andra nöjda, vi har våra planer och mål. Vi har saker vi vill göra, resor som vi vill göra och jag har inte bråttom med något. Jag dör inte om jag inte har ett par nya tuttar imorgon. Det är något som jag vill göra för mig själv när det är tid för det, just nu har vi annat som vi vill göra. Alla tycker olika och man vill åt olika håll och jag ser inte hur någon (vuxen människa?!) kan ta sig rätten att klanka ner på och lägga sig i andra människors liv. 
 
Jag önskar bara att folk kunde sluta lägga sig i andras, lägga mer energi och tid på sitt eget. För det som dem försöker rubba, det fungerar inte.. Det är bara andra små personer som man med sina handlingar väljer att sätta i kläm. Så ge dem all tid och all energi istället. De behöver den och de förtjänar den...
 
//Linda
 
 



NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR