Den snåla pendeltågslinjen som inte rullar....

Ligger nu i sängen och ska strax sova. Jag har uppdaterat mig om lillens dag och vad de har gjort på kvällen och så har han lekt med sitt nya "mega bloks". Då jag hann läsa på tåget hem så blev det en pizza och film i soffan med hjärtat! :) 

....På tal om tåget hem. Vi kan säga såhär; Jag har numera på senare dar svårt att finna sympati med pundare, alkoholister och andra typer av missbrukare då jag anser att alla här i världen har ett val, oftast. Och även då man inte tycker sig ha något val, så har man oftast det ändå.

Nån station efter Stockholm central så kommer det en relativt städad och ung kille (26-30 år) och tigger om pengar. Han är svettig i ansiktet och har absolut tagit något och han ber ödmjukt om pengar till mat. Denna kille heter Joakim. 

Det vet jag för när jag var 15 år och bodde i min egna lägenhet i Midsommarkransen så var han en bekant till mig via vänner och han hade ingenstans att bo. Så han fick bo hos mig i ett par dagar. En dag när jag kom hem från skolan då upptäckte jag att min Goose jacka var borta men att nycklarna låg på dörrmattan.

 Minns så väl att jag inte blev arg eller ledsen. Jag blev bara så besviken för jag ville att någon av dessa människor som hamnat fel kunde bevisa mig fel, att de faktiskt kan göra rätt. Men återigen hade de gjort mig besviken.

Sen nu 13 år senare står samma person framför mig på pendeln och tigger kronor. Detta är tredje gången jag ser honom på pendeln under dessa 13 år. Och när han precis har passerat mig så mumlar han hur Västerhaningelinjen är den snålaste linjen någonsin... 

Redan från stunden då jag såg honom så börjar jag i mitt huvud planera vad jag ska säga, och hans utlåtande nu gjorde inget bättre. Svensk som jag är så sa jag inget denna gång, det gör inget det kommer fler gånger... Tyvärr.

 Men jag var väldigt nära denna gång att ställa mig upp och ropa hans namn och ifrågasätta hur han kan tycka att denna linje är snål eller hur han kan gnälla över att jag inte bidrar med några kronor då han en gång i tiden fick någonstans att bo, lagad mat och som tack så tar han en jacka för 8000 kr och drar. 

Men jag lät det va denna gång också, det är inte värt det. Men alla har val och han har gjort sitt. Precis som jag har gjort mitt att aldrig mer tycka synd. Det är inte synd. Man kan inte rädda alla och framför allt inte dem som vill bli räddade. En insikt jag fick göra när jag var väldigt ung. 

Strax efter att han klivit av och dörrarna stängts så meddelar de i högtalarna att någon dragit i nödbromsen och att de måste ut och nollställa och att vi kommer bli lite sena. Sekunden efter så rasslar det längs sidan av tåget. Där står minst 3 killar och sprayar ner hela tåget.  Japp. 

Asså... Jag kan inte tänka mig något mer meningslöst sätt att spendera skattepengar på. Om man skulle ta alla de pengar som vi skattebetalare måste betala för att ersätta sidor efter klotter och vandalisering så skulle de äldre som byggde upp detta samhälle få äta bra mat och få bättre tillsyn och vård, sjukhusen skulle kunna vara bättre och de som arbetar inom vården hade kanske inte behövt slita lika hårt, man hade kunnat utveckla parker och skolor och min bonusdotter i åk 4 hade kunnat få rätt mattebok för denna termin då skolan hade haft pengar att beställa in några extra när det blivit fel i beställningen. Men nej, nu ska vi årligen lägga över en miljard på att tvätta tåg som vid förra stationen var fina.

Vad ÄR det här för folk? Vart ÄR deras föräldrar? Och varför står det fortfarande en kvaddad EU-moppe utanför vår port?! 

Märker man inte att ens son är svart om händerna? Äter man inte mat tillsammans? Ses man inte? Märker man inte att han är frånvarande och smusslar? Bryr man sig inte eller har man slutat bry sig? 

Jag vet inte. Jag har en likadan ung kille ovanför oss med världens snällaste pappa som tyvärr behöver jobba mycket. Och det utnyttjar sonen. Men det är fortfarande ej okej! Skulle någon av mina barn hitta på nått sånt eller vara elak mot någon, ja de skulle bara våga ens försöka! Jag skulle skära av allt de kallar liv och frihet på två röda och så kan de få ha det tills de flyttar hemifrån.

Nej jag blir bara så trött... Tänk om dessa tre killar fick mer uppmärksamhet hemma så kanske de inte behövde bli bekräftade av andra efter hur många tåg och byggnader som deras skapelser täcker? 

Har ni några erfarenhet av något av detta? Vissa har ju ibland haft en bråkstake i klassen med världens bästa föräldrar som bryr sig och kämpar men där personen ändå på eget bevåg väljer att agera på ett felaktigt sätt.. Att allt inte är föräldrarnas brist/överskott av uppmärksamhet som gör det...

Kram och god natt på er! 


Jonna

Du har så rätt när du skriver att inte alla kan räddas. Det är också så tråkigt att läsa att du blivit sviken av en person som du ändå försökt hjälpa och ändå litat på. Missbrukare är de svåraste som finns att försöka hjälpa/rädda. För de måste vilja själva. Annars går det inte. Tyvärr.

Ang klottrare så finner jag inga ord. Meningslösa low-lifes som inte har något bättre att göra än att spendera våra skattepengar. Mest arg blir jag på de idioter som klottrar ned skolor och pendeltåg tex, snacka om att förstöra för andra.
De kan väl klottra på sina egna väggar hemma?!

Svar: Några år senare I ett tidigare förhållande när jag var yngre så framkom det i efterhand att denne rökte ibland, fine tänkte jag- jag behöver ju inte röka bara för att denne gör det och ja egentligen så finns det väl värre saker här i världen.... Så ja, det fick vara. Jag gillar det inte men det är inte mitt problem.

Sen blev det mer och värre saker men man blir så kallat "medberoende" som nära och familj blir när de ser en person förfalla och man vill hjälpa och "fixa" personen.

Men med facit i hand så kan man aldrig (sällan) hjälpa dessa om de själva inte har insikten och är villiga att göra en ändring. Och det gäller ju allt från övervikt, anorexia, spelmissbruk osv har man själv inte nått sin egna botten så har man inget att ta sig upp från. Så man måste hamna där först anser jag så jag håller med dig helt.

Medans man ska hjälpa och fixa så ger man bara av sig själv men man får inget tillbaka utan dessa personer dränerar en på allt och många gånger medvetet men att de själva inte kan styra det så det är missbruket som styr och inte den ursprungliga personens tankar eller känslor.

Ja, klottrare vad säger man??.. Jag skriver under på varenda ett av dina ord. Så jävla onödigt!...

Hoppas att ni får en supermysig helg! :)
Kram
Linda Mark




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR